den övriga trafiken, miljön, föret och siktförhållandena. Dessutom måste de komma ihåg vilka egenskaper och begränsningar det egna fordonet och de egna förmågorna har. Utan några som helst hastighetsbegränsningar kunde bilarnas och motorcyklarnas maxhastigheter variera mellan nuvarande 80 km/h och mer än 200 km/h. På tvåfiliga vägar skulle fri hastighet medföra höga risker speciellt vid omkörningar och i korsningar. Föraren skulle ha betydligt svårare att bedöma t.ex. hastigheten och avståndet för ett fordon som närmar sig. I allmänhet bedömer människan i riskökande riktning: hastigheten på ett fordon som närmar sig bedöms vara lägre och avståndet större än de i verkligheten är. På motorvägen bedöms ett fordon som närmar sig bakifrån felaktigt och man kör för nära framförvarande bil. Genom att begränsa hastigheterna kan man öka förarnas möjligheter att bedöma sitt eget körande i förhållande till andra. I lägre hastigheter förkortas stoppsträckan. Dessutom minskar allvarlighetsgraden vid eventuella krockar. År 2003 undersöktes 260 finländska motorfordonsolyckor med dödlig utgång, i vilka 295 personer omkom. Av de förare som orsakade olyckan körde 74 (30 %) överhastighet.
Körhastigheten påverkar stoppsträckan och kollisionshastigheten
- Fordonets hastighet påverkar reaktionssträckan. Om det tar en sekund för föraren att reagera hinner han eller hon köra en sträcka på 22 meter vid en hastighet på 80 km/h och 33 meter vid en hastighet på 120 km/h, dvs. 11 meter längre under den s.k. skräcksekunden innan föraren hinner reagera.
- Fordonets hastighet påverkar bromssträckan. Om bromssträckan för en personbil vid en hastighet på 80 km/h i goda förhållanden är exempelvis 30 meter, så är bromssträckan vid en hastighet på 120 km/h 68 meter.
- Ett fordons stoppsträcka bildas av reaktionssträckan och bromssträckan. Stoppsträckan i exemplet ovan är vid en hastighet på 80 km/h 52 meter och vid 120 km/h 101 meter.
- När fordonets hastighet fördubblas ökar bromssträckan till det fyrdubbla. I exemplet ovan är hastigheten hos det fordon som körde 120 km/h ännu 60 km/h då det andra fordonet redan stannat helt.
- När kollisionshastigheten fördubblas, fyrdubblas ett fordons kollisionsenergi. Om ett fordon krockar i en hastighet av 50 km/h med ett fast hinder eller med en mötande bil med samma hastighet är den kollisionsenergi som en 80 kg tung människa orsakar och som påverkar människan 3 000 kg. Om krocken inträffar i en hastighet av 100 km/h är kollisionskraften 12 000 kg. Vid större kollisionshastigheter minskar en människas möjligheter att klara sig. Fordonets och säkerhetsutrustningens möjligheter att skydda människan blir allt mindre.
Underhastigheter är inget stort problem. Hastigheter lägre än begränsningen har i allmänhet en orsak. Det är bäst att anpassa sig till detta. Ingen borde ta sig rätten att anklaga en förare som kör saktare än hastighetsbegränsningen.
De lägre hastigheter som skapats med hjälp av begränsningar minskar i allmänhet bränsleförbrukning och utsläpp. Bil- och däckslitaget blir lägre, bilarnas hållbarhet ökar, antalet krockar med djur sjunker och vägslitaget minskar. När antalet kroppsskador sjunker minskar även sjukhuskostnaderna. Hastighetsbegränsningarna är en viktig faktor för fotgängarnas och cyklisternas säkerhet. Barn och äldre som utnyttjar den lätta trafiken får största nyttan av låga hastighetsbegränsningar.
Körsäkerhet
En bil är säker när
- den är säker att köra (aktiv säkerhet) och
- den skyddar personerna i bilen vid en olycka (passiv säkerhet).
Körsäkerhet innebär att bilen är välbalanserad vid körning under olika förhållanden och med tillåtna belastningar.
Speciellt påverkas körsäkerheten av
- utrustning som påverkar förarens sikt (vindrutan och dess utrustning, övriga rutor och speglar samt belysning och reflexer)
- utrustning som påverkar bromsning (bromsar och däck)
- utrustning för styrning och väjning
- övrig utrustning som hjälper körkoncentrationen och hantering av fordonet
Körsäkerheten hos förare av tvåhjuliga fordon påverkas av klädsel, hjälm och ögonskydd.
Krocksäkerhet
Krocksäkerhet betyder att bilen skyddar personerna i bilen vid olika krockar och orsakar så liten krockrisk som möjligt för fotgängare.
Speciellt påverkas krocksäkerheten av
- en karosskonstruktion som dämpar energin vid frontal-, sido-, påkörnings- och s.k. rollover-(tak-)krockar
- kupéutrymmen som hålls så oförändrade som möjligt
- dörrar som hålls stängda och säten som inte lossnar
- vindrutans hållbarhet
Dessutom ingår i krocksäkerheten
- bilbälten, säkerhetsanordningar för barn, huvud- eller nackskydd och krockkuddar
- hjälm och annan personlig utrustning (handskar, skodon, klädsel) som skyddar förare av tvåhjuliga fordon
Stora skillnader i bilarnas krocksäkerhet
I de mest osäkra personbilarna är risken för att föraren skadas vid en krock tre gånger större än i de bästa bilarna. Om alla bilar skulle vara lika bra som de säkraste skulle de skador som medför invaliditet minska med en femtedel.
En bilsäkerhetsutredning som bygger på statistik över nästan 300 000 kollisioner tar den logiska slutsatsen att stora bilar är betydligt säkrare än små för användaren. Undersökningen har utförts av universitetet i Uleåborg på uppdrag av Fordonsförvaltningscentralen, Kommunikationsministeriet, bilimportörerna samt Trafikförsäkringscentralen och Vägverket.
En fjärdedel av bilolyckorna beror på förarens störande verksamhet.
